WEBVTT 1 00:00:03.570 --> 00:00:04.571 Den skoningslösa 2 00:00:04.571 --> 00:00:08.808 vilda, den hjärtlösa fräser 3 00:00:10.410 --> 00:00:12.312 när naturen släpper loss henne. 4 00:00:12.312 --> 00:00:13.146 Häftigt. 5 00:00:13.747 --> 00:00:15.849 Kunde du fly? 6 00:00:16.149 --> 00:00:19.085 Kan du överleva? 7 00:00:19.085 --> 00:00:20.754 Det här är de sanna berättelserna 8 00:00:20.754 --> 00:00:23.656 av friluftsmänniskor som konfronterats med döden. 9 00:00:24.391 --> 00:00:27.694 Beväpnade med rått mod och en vilja att leva, 10 00:00:28.561 --> 00:00:30.597 är det de som slår oddsen 11 00:00:32.098 --> 00:00:38.071 och återvänder från sin egen kamp för att överleva. 12 00:00:38.071 --> 00:00:42.575 Far och son-äventyrare vandrar djupt i den förrädiska vildmarken i Alaska. 13 00:00:42.575 --> 00:00:45.879 Klippområdena ser ganska riskabla ut. 14 00:00:46.379 --> 00:00:49.482 Att följa det tuffa spåret av de vitpälsade, tråkiga fåren. 15 00:00:50.050 --> 00:00:53.253 Innan jakten är över, kommer en man att bevittna 16 00:00:53.253 --> 00:00:56.856 sin son vindsnurra hjälplöst genom luften från en klippa. 17 00:00:57.624 --> 00:01:01.327 Jag är inte säker på att han kommer att vara skeppare heller. 18 00:01:01.327 --> 00:01:02.128 Hjälper till att berätta för mig. 19 00:01:02.128 --> 00:01:05.432 Att vi har en allvarlig situation och. 20 00:01:05.432 --> 00:01:09.936 Den mannen kommer att lära sig de yttre gränserna av styrka, uthållighet och engagemang 21 00:01:10.170 --> 00:01:13.640 som en far är kapabel till. 22 00:01:14.007 --> 00:01:18.678 Den spektakulära vildmarken i Alaskas berg, en idealisk plats 23 00:01:18.678 --> 00:01:23.450 för en jägare att passera från vildmark till vildmark, från en plats till en annan. 24 00:01:23.583 --> 00:01:25.452 Med John Muirs ord. 25 00:01:25.452 --> 00:01:28.354 Men de höga platserna innebär extrema risk. 26 00:01:28.988 --> 00:01:31.891 Ett felsteg, en isfläck eller en glidande sten 27 00:01:32.425 --> 00:01:37.030 kan kasta en jägare till botten av en ravin. 28 00:01:37.697 --> 00:01:42.302 Han växte upp som jägare i Texas, var Rick Collins villig att för 30 år sedan 29 00:01:42.569 --> 00:01:46.272 att acceptera riskerna i Alaska för dess hisnande vildmark. 30 00:01:46.606 --> 00:01:49.142 Dubbelt dubbelt så stora som de i hans hemstat. 31 00:01:50.343 --> 00:01:54.114 Jag flyttade till Alaska 1983 32 00:01:54.848 --> 00:01:58.051 och flera år och jag har inte tröttnat på det än. 33 00:01:58.318 --> 00:02:00.520 Och jag kom hit på grund av friluftslivet. 34 00:02:00.920 --> 00:02:03.123 Främst jakt, men även fiske. 35 00:02:03.957 --> 00:02:06.593 Jag gillar vildmarkssituationerna att kunna 36 00:02:06.593 --> 00:02:08.962 att komma bort från marken. 37 00:02:10.296 --> 00:02:11.598 Det här året, Jake. 38 00:02:11.598 --> 00:02:14.100 Kom hit mest för äventyrets skull. 39 00:02:15.301 --> 00:02:17.670 Den 18 augusti 26, 40 00:02:18.271 --> 00:02:21.841 Collins och hans 22-årige son Jake, hans huvudsakliga jakt 41 00:02:21.841 --> 00:02:25.778 partner, iväg för deras favorit tråkiga fårjaktsområde. 42 00:02:25.778 --> 00:02:28.348 De branta klipporna i Wrangellbergen. 43 00:02:29.883 --> 00:02:32.018 Att ta sig till ett tråkigt fårområde 44 00:02:32.018 --> 00:02:34.654 börjar med en sex timmars bilresa tvärs över delstaten 45 00:02:34.988 --> 00:02:40.293 från deras hem i Wasilla, 46 00:02:40.293 --> 00:02:43.863 sedan en lång färd på ATV, en lerig fyra 47 00:02:43.863 --> 00:02:46.232 med fyra spår under sensommaren och hösten. 48 00:02:47.734 --> 00:02:50.837 Vi började köra i leriga förhållanden, 49 00:02:51.104 --> 00:02:53.673 Vi hade svårt att hitta vägen genom myrar. 50 00:02:54.507 --> 00:02:57.977 Vi visste tidigt att vi skulle behöva tillbringa natten någonstans på spåret. 51 00:03:04.751 --> 00:03:06.186 För att bli täckta. 52 00:03:06.186 --> 00:03:10.056 När de måste lämna sina ATV:er döljer de dem för att förhindra att björnar 53 00:03:10.056 --> 00:03:11.658 från att förstöra dem. 54 00:03:11.658 --> 00:03:15.528 Den andra sinnesstämningen vid den här tidpunkten är saker och ting går bra. 55 00:03:15.828 --> 00:03:19.132 Vi var övertygade om att vårt förtroende växte att vi skulle kunna 56 00:03:19.132 --> 00:03:20.233 hitta får. 57 00:03:20.233 --> 00:03:23.603 Ett par timmar efter dagsljus, som här kan komma vid två 58 00:03:23.603 --> 00:03:25.171 eller tre på morgonen, 59 00:03:25.171 --> 00:03:28.408 är de två ute ur sitt spikläger och börjar se får 60 00:03:28.975 --> 00:03:31.377 och att hitta en plats för att sätta upp sitt kikarsikte 61 00:03:31.578 --> 00:03:33.913 för att spana mot de avlägsna sluttningarna och bergskammarna. 62 00:03:34.914 --> 00:03:37.350 Jodå, det finns en. 63 00:03:37.350 --> 00:03:39.752 Vi övertygade oss själva om att det fanns 64 00:03:39.752 --> 00:03:44.057 några små baggar i gruppen, även om det var ganska högt upp på berget. 65 00:03:44.390 --> 00:03:46.292 De två fåren på plats. 66 00:03:46.292 --> 00:03:48.928 Men inte de troféer de hoppats på. 67 00:03:48.928 --> 00:03:52.832 Men unge Jake är redo att nöja sig för något som åtminstone kvalificerar sig 68 00:03:52.832 --> 00:03:55.902 som en laglig bagge och vill slå ut efter en. 69 00:03:56.536 --> 00:03:59.205 Och Collins tycker att han lika gärna kan göra det. 70 00:03:59.505 --> 00:04:02.508 Så jag sa, Tja, det är börjar bli sent nog på dagen 71 00:04:02.909 --> 00:04:07.180 nu när vi är de där fåren, eller så är jag säker på att jag inte kan ta mig upp dit. 72 00:04:07.180 --> 00:04:11.117 Jag är tillbaka när det blir mörkt, så om du vill ta ett av de där fåren, 73 00:04:11.718 --> 00:04:15.588 så stannar jag här nere vid bäcken och bara övervaka dig 74 00:04:15.588 --> 00:04:18.358 genom kikarsiktet när du går upp. 75 00:04:18.591 --> 00:04:19.859 Collins Glasögon, min son. 76 00:04:19.859 --> 00:04:21.561 Jake Med sitt kikarsikte 77 00:04:21.561 --> 00:04:24.797 när den unge mannen gör den branta klättringen för att komma i närheten av fåren. 78 00:04:25.531 --> 00:04:29.902 Collins är övertygad om sin sons förmåga, men vill hålla honom i sikte 79 00:04:29.902 --> 00:04:30.803 för säkerhets skull. 80 00:04:32.238 --> 00:04:32.438 Vi kan 81 00:04:32.438 --> 00:04:38.111 se från dalgången att klipporna längs botten av den här åsen 82 00:04:38.111 --> 00:04:44.050 som försöker ta sig upp ur bogen ser ganska stora och riskfyllda ut. 83 00:04:44.250 --> 00:04:49.389 Men naturligtvis, från så långt bort, ingen riktig tydlig indikation på hur branta de var. 84 00:04:49.989 --> 00:04:52.659 Och när han väl började klättra, kunde jag se 85 00:04:52.659 --> 00:04:55.561 hur han var tvungen att använda båda händerna 86 00:04:56.129 --> 00:05:00.066 och göra några bakåtspår och försöka göra fyra rundor 87 00:05:00.066 --> 00:05:03.403 på väg upp, att det var lite mer brant terräng 88 00:05:03.403 --> 00:05:07.674 än jag hade förväntat mig, så jag visste att det var tufft. 89 00:05:07.674 --> 00:05:10.643 Gå upp och jag var glad att jag inte behövde gå upp för det. 90 00:05:10.677 --> 00:05:12.245 Medan Collins tittar på, 91 00:05:12.245 --> 00:05:15.548 Jake verkar ha sett något utanför Collins, hans synfält, 92 00:05:16.049 --> 00:05:19.085 och det ser ut som om han är på väg i position för ett skott. 93 00:05:19.652 --> 00:05:21.254 Jag såg honom stanna. 94 00:05:21.254 --> 00:05:25.758 Jag såg honom titta åt det hållet, och jag kunde inte se några djur där borta. 95 00:05:25.758 --> 00:05:29.329 Men sen började han ta sig över till kanten av åsen. 96 00:05:30.063 --> 00:05:32.165 Och sedan såg jag honom göra sitt vapen redo. 97 00:05:32.165 --> 00:05:35.301 Så jag tänkte att det uppenbarligen fanns några får där borta 98 00:05:35.335 --> 00:05:38.237 som såg mer attraktiva ut för honom än de vi hade sett tidigare. 99 00:05:38.571 --> 00:05:43.343 Och så småningom sköt han. 100 00:05:43.343 --> 00:05:44.877 När han sköt, ja. 101 00:05:44.877 --> 00:05:48.081 Jag såg ett får falla av 102 00:05:48.514 --> 00:05:52.085 längre till vänster över ravinen. 103 00:05:52.085 --> 00:05:54.587 Så jag visste att han hade fått ett får. 104 00:05:55.188 --> 00:05:59.392 Jag såg honom stå upp och hålla armarna över huvudet som, ja, jag fick en gång. 105 00:06:00.493 --> 00:06:02.595 Jag fick upp. 106 00:06:02.762 --> 00:06:05.264 Det har varit en framgångsrik jakt för Jake, 107 00:06:05.264 --> 00:06:07.500 men firandet får vänta 108 00:06:07.767 --> 00:06:11.571 tills han hittar en väg ner till RAM och sedan packar ut det. 109 00:06:11.804 --> 00:06:16.175 Alaskas strikta jaktregler jaktbestämmelser kräver att allt ätbart kött 110 00:06:16.442 --> 00:06:19.445 måste hämtas från fältet för mänsklig konsumtion. 111 00:06:19.779 --> 00:06:23.583 Sen började han gå upp och nerför kanten 112 00:06:23.583 --> 00:06:28.054 av det här klippområdet från den här åsen och letade efter en väg ner. 113 00:06:28.087 --> 00:06:31.090 Collins blir orolig när han ser sin son 114 00:06:31.090 --> 00:06:34.794 försöker hitta en säker väg ner de förrädiska branterna i ravinen 115 00:06:34.927 --> 00:06:35.962 till fåren. 116 00:06:35.962 --> 00:06:39.265 Jag började bli orolig för det eftersom jag kunde se att det inte fanns 117 00:06:40.933 --> 00:06:42.702 ingen tydlig väg ner för honom. 118 00:06:42.702 --> 00:06:45.338 Jag trodde att han kanske funderade på 119 00:06:45.338 --> 00:06:47.106 göra något ganska drastiskt. 120 00:06:47.106 --> 00:06:50.943 Och sedan ser jag honom huka sig ner och uppenbarligen inta en hållning som om han skulle hoppa. 121 00:06:52.278 --> 00:06:54.180 Då blev jag verkligen orolig. 122 00:06:54.180 --> 00:06:57.350 Sen ser jag honom vända sig mot berget 123 00:06:57.350 --> 00:07:05.825 och sedan ta tag i avsatsen. 124 00:07:07.427 --> 00:07:10.596 Hans händer glider av kanten och han faller baklänges 125 00:07:11.497 --> 00:07:15.334 och försvinner ur min åsyn. 126 00:07:18.271 --> 00:07:19.338 Insikten kom 127 00:07:19.338 --> 00:07:22.842 ganska plötsligt och vi har en allvarlig situation. 128 00:07:22.842 --> 00:07:25.011 Jag vet inte hur allvarlig, men det har jag. 129 00:07:25.011 --> 00:07:26.012 För att komma till saken. 130 00:07:26.012 --> 00:07:29.248 Jake Collins har fallit, och nu måste hans far 131 00:07:29.248 --> 00:07:32.084 måste dra på en livstids erfarenhet av friluftsliv 132 00:07:32.418 --> 00:07:35.922 och den rena kraften i hans vilja för att rädda sin son. 133 00:07:38.691 --> 00:07:40.092 att jaga på egen hand. 134 00:07:40.092 --> 00:07:44.630 Djupt inne i Alaskas Wrangell-berg, har fadern Rick Collins sett sin son 135 00:07:44.630 --> 00:07:47.667 Jake störta från en klippa ner i en ravin. 136 00:07:48.534 --> 00:07:50.770 Nu måste Rick Collins hitta ett sätt 137 00:07:50.770 --> 00:07:54.106 att tygla sin skräck och koncentrera sig på sin son. 138 00:07:55.141 --> 00:07:55.908 Collins tar 139 00:07:55.908 --> 00:07:58.845 sig samman med tre timmar kvar till kvällen. 140 00:07:59.045 --> 00:08:03.483 Han måste packa ihop räddningsutrustning och klättra upp för att få veta sin sons öde. 141 00:08:03.850 --> 00:08:05.918 Ja, jag vet. Det kommer kommer att ta mig ett tag att komma dit. 142 00:08:05.918 --> 00:08:07.653 Jag har inte sett honom. 143 00:08:07.653 --> 00:08:10.456 Jag har bara min fantasi att 144 00:08:11.491 --> 00:08:14.160 för att tänka på vilket tillstånd han är i. 145 00:08:14.727 --> 00:08:16.262 Jag vet inte om han har brutna ben. 146 00:08:16.262 --> 00:08:20.733 Brutna armar, om han är vid medvetande, om han är inte, om han blöder och om han inte gör det. 147 00:08:21.067 --> 00:08:22.101 Det går inte att veta. 148 00:08:22.101 --> 00:08:25.238 Jag tog bara vad jag kunde och började i den riktningen. 149 00:08:25.538 --> 00:08:28.107 Collins är bortom räckvidden för alla mobilsignaler. 150 00:08:28.441 --> 00:08:31.410 Han har ingen satellittelefon eller radio att ropa på. 151 00:08:32.111 --> 00:08:36.782 Ett allvarligare hinder är hans ålder eftersom han måste använda sina 53 år 152 00:08:36.782 --> 00:08:40.686 gamla ben för att bära honom upp backarna i högsta hastighet. 153 00:08:41.420 --> 00:08:43.556 Ungefär var 15:e till 30:e minut. 154 00:08:43.589 --> 00:08:49.562 Jag måste stanna för att vila och varje gång jag stannade, började jag bara skrika. 155 00:08:50.596 --> 00:08:52.164 Jake, jag är på väg upp dit 156 00:08:52.164 --> 00:08:57.036 bara ifall han var i en position där han kunde höra mig. 157 00:08:57.470 --> 00:09:00.206 Terrängen blir bara brantare och mer oländig, 158 00:09:00.773 --> 00:09:04.143 men den svåraste och mest hotfulla delen är tystnaden. 159 00:09:04.844 --> 00:09:08.481 Collins får inga svar på sina upprepade rop till sin son. 160 00:09:09.181 --> 00:09:13.419 Min sinnesstämning är att om jag kommer nära honom, 161 00:09:14.120 --> 00:09:15.621 så hör han mig nog inte. 162 00:09:15.621 --> 00:09:18.391 Och om han inte hör mig, är det förmodligen för att han inte är vid medvetande. 163 00:09:18.824 --> 00:09:20.426 Collins fortsätter. 164 00:09:20.426 --> 00:09:22.261 Benen och lungorna brinner. 165 00:09:22.261 --> 00:09:26.999 Och sen, utan förvarning, ser han sin son ligga orörlig. 166 00:09:28.467 --> 00:09:31.404 Collins kastar sig ner i ravinen för att nå Jake. 167 00:09:31.938 --> 00:09:34.040 När jag kom fram till honom, 168 00:09:34.073 --> 00:09:35.508 var han uppenbarligen inte vid medvetande. 169 00:09:35.508 --> 00:09:39.512 Jag pratade med honom de sista fem fötterna eller så när jag närmade mig honom. 170 00:09:40.112 --> 00:09:42.582 Jag tog tag i hans axel 171 00:09:42.915 --> 00:09:47.219 och jag sa igen, Jake, är du kan du höra mig? 172 00:09:47.853 --> 00:09:52.224 Och han öppnade ögonen och han tittade upp på mig, men 173 00:09:52.224 --> 00:09:57.964 Jag kunde se att det bara var en tom blick, ingen igenkänning i hans ögon. 174 00:09:58.531 --> 00:10:03.436 Och han bara stängde ögonen och gick tillbaka till fullständig passivitet. 175 00:10:03.436 --> 00:10:06.505 Greg gör en snabb undersökning och känner inte av några brutna 176 00:10:06.505 --> 00:10:09.442 ben, men Jakes huvud är fullt av skärsår. 177 00:10:09.976 --> 00:10:11.344 Jake, kan du prata med mig? 178 00:10:11.344 --> 00:10:12.345 Collins överväger 179 00:10:12.345 --> 00:10:16.515 att försöka bära ut Jake, men vet att det är omöjligt i den här terrängen. 180 00:10:17.650 --> 00:10:18.150 Mitt nästa 181 00:10:18.150 --> 00:10:22.355 alternativ är, ska jag gå till lägret för att gå ner dit och komma tillbaka? 182 00:10:22.388 --> 00:10:24.090 Jag vet att det kommer att ta mig 2 timmar, 183 00:10:24.090 --> 00:10:26.792 minst eftersom det tog mig en timme att ta mig dit. 184 00:10:27.193 --> 00:10:30.796 Jag tycker inte att det är en bra idé för jag är inte säker på 185 00:10:30.796 --> 00:10:35.401 att han kommer att fortsätta andas någon längre tid, än mindre i 2 timmar. 186 00:10:36.235 --> 00:10:40.706 Så jag bestämmer mig för att, okej, jag ska bara stanna hos honom med det jag har. 187 00:10:40.906 --> 00:10:43.476 Och vad han har är lite fallskärmsväv 188 00:10:43.809 --> 00:10:46.412 för att göra ett nödskydd för honom och hans son. 189 00:10:46.912 --> 00:10:49.749 Så jag hade det här med mig som jag visste att jag kunde täcka oss med. 190 00:10:50.216 --> 00:10:52.551 Jag kände att han var borta från klipporna tillräckligt bra för att 191 00:10:53.619 --> 00:10:56.589 det var ett bra sätt för oss att tillbringa den första natten 192 00:10:56.589 --> 00:10:58.591 och jag ser till att han fortsätter andas. 193 00:10:58.591 --> 00:11:02.795 Collins lägger sig för natten bredvid Jake under fallskärmsduken, 194 00:11:03.329 --> 00:11:08.467 delar med sig av sin kroppsvärme och ser till att hans medvetslöse son fortsätter att andas. 195 00:11:08.934 --> 00:11:12.104 Collins måste kämpa den byiga, iskalla vinden hela natten. 196 00:11:12.571 --> 00:11:16.409 Men under de sena timmarna en ännu mer kylig vändning. 197 00:11:17.076 --> 00:11:19.245 Någon gång efter midnatt 198 00:11:19.512 --> 00:11:22.415 började han få anfall där han 199 00:11:23.549 --> 00:11:24.383 började 200 00:11:24.483 --> 00:11:28.087 försvara sig och och till och med sparkade upp benen. 201 00:11:28.888 --> 00:11:31.390 De varade bara i ungefär en minut 202 00:11:31.390 --> 00:11:34.326 och sedan pågå i allt 203 00:11:34.326 --> 00:11:38.531 från 15 minuter till en halvtimme innan han fick ett nytt. 204 00:11:38.531 --> 00:11:41.333 Och så fortsatte det i ett par timmar, 205 00:11:41.367 --> 00:11:45.204 Jag skulle säga att vid tre till fyra på morgonen hade de slutat. 206 00:11:45.738 --> 00:11:48.874 Sömn är omöjligt för Collins eftersom han övervakar 207 00:11:48.874 --> 00:11:51.711 Jakes tillstånd och ligger bredvid sin son. 208 00:11:51.977 --> 00:11:54.080 Han söker igenom räddningsalternativen. 209 00:11:54.780 --> 00:11:57.049 Så jag tänker bara fram och tillbaka om jag ska lämna honom 210 00:11:57.049 --> 00:11:58.150 lämna honom på morgonen 211 00:11:58.150 --> 00:12:02.521 eller om jag ska stanna till en viss punkt när jag vet att jag måste gå. 212 00:12:02.521 --> 00:12:06.492 Han hade inte slutat andas hela natten, så det är 213 00:12:07.293 --> 00:12:10.529 ytterligare bekräftelse för mig att så snart det blir dagsljus, jag är 214 00:12:10.529 --> 00:12:14.767 kommer att behöva täcka upp honom så gott Jag kan och gå hitta hjälp 215 00:12:15.000 --> 00:12:18.738 eftersom ingen kommer hitta oss där vi är. 216 00:12:21.741 --> 00:12:22.508 Rick bygger en 217 00:12:22.508 --> 00:12:25.277 stenvägg för att skydda Jake från fallande bråte 218 00:12:25.511 --> 00:12:28.748 och täcker hans ögon för att skydda sig mot asätande fåglar. 219 00:12:29.749 --> 00:12:31.884 Collins har gjort allt han kan. 220 00:12:32.418 --> 00:12:36.222 Nu måste han överge sin son, även om det bara är tillfälligt. 221 00:12:36.622 --> 00:12:44.830 Om Jakes liv ska kunna räddas. 222 00:12:46.632 --> 00:12:50.536 Rick Collins jublar över synen av sin son Jake som tar ett dubbelt ark. 223 00:12:50.536 --> 00:12:51.337 Wham! 224 00:12:51.337 --> 00:12:55.107 När scenen övergår till skräck när han ser sin son falla 225 00:12:55.107 --> 00:12:57.443 hjälplöst ner i en djup ravin, 226 00:12:58.711 --> 00:13:01.380 efter att ha stannat hos en medvetslös Jake genom den kyliga 227 00:13:01.380 --> 00:13:04.750 Alaska-natten när den skadade pojken lider av krampanfall. 228 00:13:05.384 --> 00:13:07.653 Collins fattar det plågsamma beslutet 229 00:13:07.853 --> 00:13:10.623 att lämna sin son för att hämta hjälp. 230 00:13:11.357 --> 00:13:13.793 Som ni kan föreställa er är det ett stort beslut 231 00:13:13.793 --> 00:13:18.564 för mig att faktiskt vända ryggen till honom och börja gå iväg. 232 00:13:19.632 --> 00:13:21.433 Det var en mycket svår sak att göra. 233 00:13:21.433 --> 00:13:23.502 Jag visste att det var rätt sak att göra. 234 00:13:23.536 --> 00:13:27.039 Jag var övertygad om att jag var tvungen att lämna honom, men det tog mig, 235 00:13:27.039 --> 00:13:30.810 tror jag, tre försök att faktiskt vända mig om innan 236 00:13:31.243 --> 00:13:34.380 jag faktiskt fick mig själv fortsätta gå bort från det. 237 00:13:34.547 --> 00:13:37.016 Rick Collins har inte tid att titta tillbaka på Jake. 238 00:13:37.449 --> 00:13:41.854 Han måste röra sig så fort som hans ben kan bära honom tillbaka till deras rymdläger, 239 00:13:42.188 --> 00:13:46.892 sedan vidare till ATV:erna i det desperata hoppet att hitta hjälp för sin son. 240 00:13:47.626 --> 00:13:50.162 En timme senare når han deras Spike-läger. 241 00:13:50.663 --> 00:13:54.767 Sedan ytterligare två timmar till ATV:erna. 242 00:13:54.767 --> 00:14:00.539 Men Thor-spåret vidare är ett träsk av lera och dynga, och Collins måste vinscha 243 00:14:00.539 --> 00:14:04.543 och dra ut fyrhjulingen ur insektshålen insektshålen när den fastnar. 244 00:14:05.544 --> 00:14:06.812 Och fastnar 245 00:14:08.013 --> 00:14:09.415 och vid 12 tillfällen 246 00:14:09.415 --> 00:14:12.218 förmodligen på väg ut där jag var tvungen att gå av fyrhjulingen. 247 00:14:12.818 --> 00:14:16.322 Sen ser man att vinschen eller jag 248 00:14:16.322 --> 00:14:20.793 som drar riggen framåt, står vid sidan av och använder 249 00:14:20.793 --> 00:14:24.296 både motorns kraft och att jag drar i den för att få upp den ur dyngan. 250 00:14:24.563 --> 00:14:26.966 Till slut når Collins sin lastbil. 251 00:14:27.333 --> 00:14:30.603 Han har ett val mellan en kort resa till en isolerad Ranger-station 252 00:14:30.870 --> 00:14:32.771 eller en längre resa till ett område. 253 00:14:32.771 --> 00:14:35.341 Han minns att han såg uthyrningsstugor. 254 00:14:35.341 --> 00:14:40.045 Och jag bestämde mig för att ta chansen och välja det som jag var relativt säker på. 255 00:14:40.312 --> 00:14:43.549 Det kommer att finnas någon form av kommunikation vid en lodge, så 256 00:14:43.549 --> 00:14:49.455 Jag går i den riktningen bort från ranger och inom tre eller fyra miles 257 00:14:49.688 --> 00:14:54.526 ser vi en stuga framför oss och en fritidsstuga till vänster. 258 00:14:55.261 --> 00:14:59.531 Så jag kör in i stugan och knackar på dörren och någon öppnar. 259 00:14:59.531 --> 00:15:00.266 Och jag frågar 260 00:15:01.400 --> 00:15:03.969 om han vet hur jag kan komma 261 00:15:03.969 --> 00:15:08.007 i kontakt med räddningstjänsten och be om hjälp. 262 00:15:08.374 --> 00:15:12.344 Collins är en god samarit och kör honom tillbaka till en plats där de kan få mobiltäckning 263 00:15:12.578 --> 00:15:17.816 och de ringer en Alaska State Trooper i Glen Allen, 100 miles bort. 264 00:15:18.417 --> 00:15:22.021 Dispatchern sätter igång en snabb kedja av samtal och en räddnings 265 00:15:22.021 --> 00:15:23.722 räddningshelikopter är i luften. 266 00:15:23.722 --> 00:15:29.361 Från den coolaste National Guard Air Force i Anchorage i mer än 24 timmar. 267 00:15:29.528 --> 00:15:33.165 har Jake Collins legat medvetslös efter att ha störtat från en klippa. 268 00:15:33.799 --> 00:15:36.502 Nu går hans far ombord på räddningshelikoptern, 269 00:15:36.902 --> 00:15:40.773 och undrar om de kommer att hitta hans son igen innan det är 270 00:15:40.773 --> 00:15:45.077 för sent. 271 00:15:45.077 --> 00:15:49.048 Under mer än 30 timmar har Rick Collins färdats på leriga 272 00:15:49.048 --> 00:15:52.851 leriga stigar i jakt på hjälp till sin medvetslöse son. 273 00:15:53.152 --> 00:15:57.523 Nu har räddningsaktionen blivit taktisk när de flyger tillbaka med helikopter i starka vindar 274 00:15:57.723 --> 00:16:01.560 för att försöka lokalisera ravinen där den fallne Jake Collins ligger. 275 00:16:01.860 --> 00:16:06.799 De gav mig en laserlampa och bad mig peka 276 00:16:06.832 --> 00:16:10.869 mot ravinen, som jag insåg var mycket mer än så. 277 00:16:11.303 --> 00:16:14.740 Terrängen runt Jake är för tuff för en kabelräddning. 278 00:16:15.407 --> 00:16:17.843 Så Rick Collins och det två man starka räddningsteamet 279 00:16:18.143 --> 00:16:21.947 måste hoppa ur helikoptern och nå Jake till fots. 280 00:16:22.414 --> 00:16:23.449 Så de gör det. 281 00:16:23.549 --> 00:16:27.786 Beslutade då att de två para hopparna och jag själv skulle 282 00:16:27.786 --> 00:16:32.358 skulle bli tvungna att hoppa ur helikoptern och vandra tillbaka till där han var 283 00:16:34.026 --> 00:16:35.294 och bära ut honom 284 00:16:35.294 --> 00:16:38.664 till en plats där han kunde hämtas av kabeln. 285 00:16:38.664 --> 00:16:39.498 Lyftanordning. 286 00:16:39.732 --> 00:16:42.167 Collins oroar sig för att en kritisk timme nu har 287 00:16:42.167 --> 00:16:44.236 har lagts till i räddningsinsatsen av hans son. 288 00:16:45.204 --> 00:16:47.806 Collins pressar sig uppför backen så fort han kan, 289 00:16:48.907 --> 00:16:53.078 men lyckligtvis har en av para-hopparna med honom, Red Reddington, 290 00:16:53.345 --> 00:16:56.982 i högsta fart och tävlar nu med Collins uppför backen. 291 00:16:57.082 --> 00:16:59.418 Jag tror att jag hör honom. Över toppen. 292 00:16:59.518 --> 00:17:00.586 Det var Red. 293 00:17:00.586 --> 00:17:03.355 Startade i täten och 294 00:17:03.355 --> 00:17:04.390 tog sig upp. 295 00:17:04.390 --> 00:17:06.592 Och han var den första som nådde Jake. 296 00:17:06.592 --> 00:17:10.763 Och jag hörde honom andas mot presenningen faktiskt innan 297 00:17:10.963 --> 00:17:12.998 han kom till där du kunde se honom. Jake? 298 00:17:14.266 --> 00:17:16.602 Jake, kan du höra mig? Jake. 299 00:17:16.602 --> 00:17:21.273 Så jag kom förmodligen upp till honom 15 minuter eller så efter att han kom till honom, 300 00:17:21.540 --> 00:17:27.212 och han höll fortfarande på att få en presenning bortriven och 301 00:17:28.981 --> 00:17:31.683 utvärdera hans tillstånd när vi kom dit. 302 00:17:31.683 --> 00:17:34.053 Men jag vet att han fortfarande lever, så 303 00:17:34.653 --> 00:17:38.190 det var en verklig lättnad att höra att han levde. 304 00:17:38.190 --> 00:17:41.727 Och när jag kom upp dit, satte jag mig ner vid Jake 305 00:17:41.760 --> 00:17:44.763 medan de jobbade på honom och sa att jag var glad att han klarade sig. 306 00:17:45.230 --> 00:17:47.666 COLLINS Hans ord är för en medvetslös. 307 00:17:47.666 --> 00:17:50.702 Jake Den unge mannen känns kall vid beröring, 308 00:17:50.936 --> 00:17:53.405 hans andning är ansträngd och hans puls svag. 309 00:17:53.705 --> 00:17:55.808 Ändå är han vid liv. 310 00:17:55.808 --> 00:18:00.345 De tre männen placerar honom på en bärsele av segelduk och börjar rusa nerför sluttningen 311 00:18:00.612 --> 00:18:04.383 tillbaka till där helikoptern kan nå dem. 312 00:18:04.383 --> 00:18:06.385 Anchorage, Lifeline 44. 313 00:18:06.385 --> 00:18:07.653 Kay 32. 314 00:18:07.653 --> 00:18:09.021 Vi är redo för kabel, tack. 315 00:18:09.021 --> 00:18:09.688 Lägre 316 00:18:11.757 --> 00:18:14.526 Yates Full Throttle till Providence Medical Center 317 00:18:14.593 --> 00:18:19.398 i Anchorage. 318 00:18:19.398 --> 00:18:23.435 Jake är knappt vid liv och han har hamnat i koma. 319 00:18:24.403 --> 00:18:25.237 Det ser inte... 320 00:18:25.237 --> 00:18:30.809 bra ut. 321 00:18:30.809 --> 00:18:31.944 Men sedan. 322 00:18:31.944 --> 00:18:34.580 20 dagar efter Jake Collins fall, 323 00:18:35.280 --> 00:18:37.483 ett mirakel, vaknar han upp, 324 00:18:37.749 --> 00:18:40.686 öppnar ögonen och säger två ord. 325 00:18:41.286 --> 00:18:42.421 Hallå? 326 00:18:42.421 --> 00:18:46.291 Och mamma, Jag visste inte att jag var på sjukhuset. 327 00:18:46.291 --> 00:18:48.460 Jag visste inte var jag var. 328 00:18:48.460 --> 00:18:51.797 Och, eh, jag antar 329 00:18:51.797 --> 00:18:56.735 Jag vet inte om det var normalt eller förväntat, 330 00:18:57.936 --> 00:19:03.142 men mina sinnen verkar inte vara kapabla att vara alerta samtidigt. 331 00:19:03.542 --> 00:19:05.444 Jag har några fläckvisa minnen. 332 00:19:05.444 --> 00:19:08.380 Jag kan inte se någonting, men jag kan höra folk prata med mig, 333 00:19:09.515 --> 00:19:11.283 så jag vet inte om mina ögon var stängda. 334 00:19:11.283 --> 00:19:14.753 Kanske min syn bara inte fungerade ännu. 335 00:19:14.753 --> 00:19:16.021 Jag vet inte, jag... 336 00:19:16.388 --> 00:19:19.591 Jag hade en traumatisk hjärnskada från olyckan. 337 00:19:19.591 --> 00:19:21.927 Och den del av min hjärna som var 338 00:19:22.761 --> 00:19:25.230 mest påverkad var inte 339 00:19:26.431 --> 00:19:29.368 vad jag kallade kallade den akademiska sidan av min hjärna. 340 00:19:29.368 --> 00:19:32.971 Det var den motoriska delen av min hjärna. Jag kunde inte stå 341 00:19:33.138 --> 00:19:35.240 eftersom jag inte kunde kommunicera särskilt bra. 342 00:19:35.240 --> 00:19:35.941 Det var 343 00:19:38.277 --> 00:19:39.912 det var som att vara en bebis igen. 344 00:19:39.912 --> 00:19:43.048 Jag var helt hjälplös. Jag var tvungen att lära mig 345 00:19:43.048 --> 00:19:46.351 alla funktioner för att vara en självförsörjande individ. 346 00:19:46.652 --> 00:19:50.656 Och läkarna säger till Jake att en fullständig återhämtning kommer att ta mer än tio år, 347 00:19:51.123 --> 00:19:53.358 men nu är det bara sex år senare. 348 00:19:53.358 --> 00:19:56.061 Han är gift och har familj och är lärare 349 00:19:56.061 --> 00:19:58.063 i sin hemstad Wasilla i Alaska. 350 00:19:59.565 --> 00:20:01.800 Han minns inte mycket av händelsen. 351 00:20:02.601 --> 00:20:05.103 Jake fortsätter att jaga, och han och 352 00:20:05.103 --> 00:20:07.873 hans pappa har återvänt till olycksplatsen. 353 00:20:08.307 --> 00:20:11.910 Anledningen till att jag ville åka tillbaka var för att hitta mitt gevär. 354 00:20:12.611 --> 00:20:16.515 Men jag ville verkligen tillbaka bara för att det kändes som om jag 355 00:20:17.683 --> 00:20:19.718 inte hade avslutat den jaktresan. 356 00:20:20.252 --> 00:20:22.854 Det var mycket känslomässigt helande för mig och min far 357 00:20:24.122 --> 00:20:27.793 att vara tillbaka på samma plats för mig, att kunna återskapa 358 00:20:27.793 --> 00:20:32.064 exakt var det var eftersom mina minnen av den platsen inte var så bra. 359 00:20:32.664 --> 00:20:35.667 Jag blev ganska känslosam över att gå tillbaka till platsen 360 00:20:35.901 --> 00:20:38.971 och, du vet, förde tillbaka obehagliga minnen för. 361 00:20:38.971 --> 00:20:40.105 Visst. För mig att vara där. 362 00:20:40.105 --> 00:20:42.441 Men på samma gång, 363 00:20:42.441 --> 00:20:45.544 du vet, jag tror det var bra för Jake 364 00:20:45.544 --> 00:20:48.714 att se platsen, 365 00:20:48.714 --> 00:20:50.582 för att få ett avslut på det, 366 00:20:50.582 --> 00:20:52.651 att säga att det här är något som hände, 367 00:20:53.652 --> 00:20:56.488 händelserna är över och jag går vidare med mitt liv. 368 00:20:56.488 --> 00:20:58.223 Saker och ting blir bättre. 369 00:20:58.223 --> 00:21:02.661 Jake Collins vet att han har sin far att tacka för sitt liv. 370 00:21:03.362 --> 00:21:06.465 Jag tror att min reaktion på min pappa är 371 00:21:07.032 --> 00:21:14.406 tacksamhet. 372 00:21:14.406 --> 00:21:14.940 Jag tror 373 00:21:20.145 --> 00:21:22.281 Jag är Jag är 374 00:21:22.581 --> 00:21:25.917 tacksam mot min pappa att jag är här och tacksam mot min familj, att 375 00:21:27.185 --> 00:21:29.588 för allt stöd som de gav mig, för att jag skulle kunna vara 376 00:21:30.789 --> 00:21:33.358 för att jag ska kunna ha den livskvalitet 377 00:21:33.358 --> 00:21:42.134 som jag har nu.